Jag är fly förbannad!
Nej, det är jag inte, men titeln passar liksom.
Däremot är jag väldigt road.
Jag vet inte om ni har läst och hört om Helena Bergströms utbrott i aftonbladet?
Vad som har hänt är att ytterligare ett år har gått och det är än en gång dags för guldbaggegalan och ÄN EN GÅNG står Colin Nutleys film utan nomineringar. Så ryter frugan till!
Naturligtvis handlar det om Änglagård 3 tredje gången gillt. Helena anser att Nutley blivit mobbad av svenska filmistitutet i 20 år nu. Hans filmer är ju omåttligt populära hos publiken, Änglagård 3 har redan spelat in mer än en miljon, så varför kan inte svenska filminstitutet också erkänna Nutley som den fantastiske filmskapare han är?!
Min första poäng är att om Nutley nu gjort så fantastiska filmer i över 20 år, och institutet fortfarande inte accepterar hans filmer som mästerverk, är det verkligen institutet det är fel på? Kan det inte vara så att Helena är en aaaaaning blåögd och helt enkelt inte ser att hennes mans filmer inte uppfyller de krav som ställs?
Men Nutley har ju blivit Oscarsnominerad! Inte ens då vilje man rucka på sig. Det svenska filminstitutet har bestämt sig för att Colin Nutleys filmer inte är bra och de vägrar ändra åsikt! Det är mobbing! (Ja, Helena använde sig faktiskt av ordet mobbing) Bergström kör en Jimmie Åkesson "De andra barnen vill inte leka med oss, tyck synd om oss!"
Är det inte dags att växa upp?! Gudarna ska veta att jag inte tycker om Bergström som skådespelerska, jag tycker att hon är ett skämt. Jag har sett EN bra film med henne, och trots att hon hade huvudrollen var det Jonas Karlsson som höjde nivån på den filmen (Livet är en schlager). Att hon näst intill enbart jobbar med Nutley gör mig om möjligt ännu argare. Jag menar Burton/Bonham-Carter är ju illa nog, men de har ju åtminstone talang! Nutleys filmer är ytliga och intetsägande. Eller ja, de få jag sett. Jag har för vana att stänga av alle filmer med Berström. De får sällan eller aldrig bättre än 3/5 i betyg. Redan här har vi ytterligare en poäng! Hur många filmer belönas med priser, när filmen från början rankas så lågt!? fyror och femmor vinner priser, särskilt nu när konkurrensen är så hård. (Det finns ju en anledning varför Titanic vann elva oscars, dålig konkurrens)
MEN kritikerna elaka och respektlösa! De borde tänka på hur de uttrycker sig! OCH de bryr sig inte om all tid som lagts ner på att göra filmen! Men herregud! Vad begär ni? Det spelar väl ingen roll hur mycket tid, kraft och pengar som läggs ner på en film, om den ändå inte blir bra??
Kritikerna borde dessutom ta hänsyn till Nutleys barn. Stackars dottern var ju med i den här filmen och allt! Ursäkta mig, men dra inte in ungen i familjeföretaget om hon inte pallar. och pallar hon inte, skull inte på kritikerna. Det är väl ert eget fel! Dåligt föräldraskap om något! Ni säger ju själva att kultursverige hatar era filmer, vill nu ungen bli skådespelerska kan ni väl låta någon annan regissera henne då!?
Är det inte dags att växa upp?
Nutley har filmat i 20 år, och fortfarande inte accepterats av kultursverige. Då är det nog dags att inse att det framgångskoncept han grundar sitt skapande går hem hos massorna och inte hos den högre kulturen. Om Nutley nu verkligen ville bli accepterad i båda grupperna, kunde han ju försökt ändra sitt skapande. Jag menar, om jag som student hela tiden blir underkänd, då inser ju jag att det är jag som gör fel, inte att institutionen är elak. Det är jag som måste ändra på mig. GÖR OM, GÖR RÄTT! Personligen tror jag att Nutley är ganska nöjd med att ha ett framgångskoncept byggt på att tjäna pengar. Så länge han drar in storkovan är han nöjd. Bergström säger ju själv att han skiter i det här. Han är säkert jätteglad åt att tjäna pengar, och bryr sig inte om hans andra uppföljare blir nominerad eller inte. Michael Bay är Hollywoods svar på Nutley (eller det är väl tvärtom, men skit samma) Bay VET att bra effekter och patriotism säljer, och det är precis sådana filmer han gör. Nutley VET att folk går och ser Änglagård 3, varför skulle han annars göra en andra uppföljare till vad som antagligen är hans bästa film?
Inte en chans att Darren Aronofsky visste på förhand att The Wrestler skulle bli nominerad och älskad av många. Han tog risker för att förmedla budskap och en film som han trodde på. Nutley tar inte de riskerna och det är det som skiljer honom från BRA filmskapare. Play it safe är inte alltid the way forward.
Jag hade säkert jättemånga bra poänger när jag började skriva, men de försvann. hrm.
Talking to yourself - That's actually more like listening than speaking
Die single and thine image dies with thee
Jag är väldigt trött på att vara så långt ifrån Will.
Jag vill ha honom här.
Jag har skrivit om det här inlägget fyra gånger nu.
Det blir för personligt.
Ska lägga ner det här.
Ska börja skriva dagbok istället.
I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along river cam, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
I was so happy we had met
It was the age of no regret
But underneath we had a fear of flying
of getting old, a fear of slowly dying
We took the chance
Like we were dancing our last dance
Det tog inte många timmar innan vi satt på the Avery med en shandy framför oss.
Dit kom även auntie Kam och gode vännen Artiom.
Eller.
Det var heller inte som förr när jag såg Harry Potter på personalvisningen.
Det var så många okända ansikten.
Det var lite ledsamt faktiskt.
På torsdagen gick vi motvilligt ut.
Vi ville spendera lite tid ensamma.
Men det sociala livet knackade på dörren.
Tur att vi gick ut dock.
Vicky överraskade nämligen genom att också ta sig till de brittiska öarna.
The mainland coalition was completed.
På fredagen jobbade Will.
Jag åkte till Lovatts.
Jag kramade Caroline godnatt och hon sa "see you soon!"
Tillbaka till Cambridge och WT's.
Vi åt lunch på The Tram.
Han gick ut med pojkar.
Jag med flickor.
SPEF och perfect storm för nostalgins skull.
Will kom och hämtade mig.
Vi gick hem.
Skulle sova.
Pratade i flera timmar.
Sunday roast med John, Shâna och Simon.
Sista lunchen på Alexandra Arms.
Det var lite ledsamt faktiskt.
Vi skildes åt vid bion.
Gick hem och kollade på Oliver!
Tog en promenad med ursäkten att kolla på julbelysningen som just tänts.
Egentligen var det för att det var sista gången.
Det var lite ledsamt faktiskt.
Will tror att jag är lika kär i Cambridge som i honom.
Att nu när han lämnar Cambridge, kommer jag lämna honom.
Jag älskar England.
Jag älskar Cambridge.
Men jag älskar nog Will mer.
Yet you're the hero of my dreams
Happy times
NU har hon gjort det.
Hon har gått för långt.
Jag säger ingenting när jag vill göra té och grytan är full med klibbiga linser.
Jag sa ingenting när hon använde min lunchlådor utan att fråga.
Jag var ju trots allt inte hemma så hon kunde ju inte fråga.
men.. men.. MEN!
TAR DU MITT KAFFE PÅ MORGONEN HAR DU GÅTT FÖR LÅNGT!!!
Jag erkänner att jag är lite pedantisk.
Jag har mina morgonrutiner.
Det första jag gör är sätta på kaffet.
Sen hoppar jag in i duschen.
Efter att ha fått på mig lite kläder, gör jag iordning frukosten.
Inklusive kaffe!
Idag satte jag på kaffet.
Men det var upptaget på toletten.
Så jag åt frukost innan kaffet var klart.
På mitt rum.
När toaletten blir ledig tänkte jag att jag kan ta kaffet efter duschen.
När jag kommer in i köket för att hämta kaffet har HON tagit det.
Tydligen var jag "för sen" för att få dricka MITT kaffe från MIN kokare.
Jag fick bryt och gick in på mitt rum.
För några veckor sedan tänkte jag vara snäll för stackars Cecile tyckte inte om sitt näskaffe.
Så jag sa att hon kunde få låne min kaffekokare.
JAG SKA ALDRIG VARA SNÄLL IGEN!!!
I can't see ya, but I know you're here. I can feel it.
How can it be that I, who I am,
didn’t exist before I came to be,
and that, someday, I, who I am,
will no longer be who I am?
Wait! I want to know everything!
You need to figure that out for yourself. That's the fun of it.
Jag skulle tagit en fika med Mira efter föreläsningen idag.
Fick dock dissen när hennes pojkvän smsade och sa att han var i Gävle.
Tänk om man hade det så.
Fem dagar kvar.
Fem dagar kvar.
Fem dagar kvar.
Jag har fyra dagar på mig att svara på den sista frågan på hemtentan.
Det borde väl vara genomförbart?
Desvärre har den andra kursen börjat också så nu måste man balansera de två.
Göra lite av varje.
Fast i eftermiddag har jag inte gjort något.
Eller jo, jag sammanfattade anteckningarna från föreläsningen.
Så det är plugg fram till midnatt på söndag som gäller!
På måndag är det tvättdag igen.
Och så ska jag raka benen!
Sen blir det Stockholm och en öl med Therese.
Någon timma eller två får jag slagga på Therese soffa.
Klockan 03:00 bär det av mot ett regnigt England.
Fem dagar kvar.
Fem dagar kvar.
Fem dagar kvar.
Als das Kind Kind war,
ging es mit hängenden Armen,
wollte der Bach sei ein Fluß,
der Fluß sei ein Strom,
und diese Pfütze das Meer.
One People, One Führer, One Reich, One Germany
En alldeles otrolig film!
All heder åt Leni Riefenstahl.
Att kunna fånga en äkta hjärnmanipulation på film.
Helt otroligt att folk köpte det, fast ändå inte.
Jag trodde jag visste en hel del om mellankrigstiden i Tyskland men jag hade inte en aning om hur älskad Hitler ändå var. Man har ju sett bilder på hur folk skriker av lycka när de ser Beatles, ABBA, Elvis Pressley etc. Hitler var precis lika älskad, om inte mer.
Folk står på tå för att se honom, gamla tanter har tårar i ögonen, små barn med höger arm utsrtäckt i den altför välkända hälsningen, den äkta förväntan i människors blickar när de snart ska skaka hand med en av världens mest hatade män.
Att de inte förstod vad som planerades? Fast det är ju bara ännu ett tecken på vilket geni han var. Han lurade ett helt land. Han enade dem under sig med lovord om en bättre framtid. Lidandet efter Världskriget är över och Tyskland ska än en gång bli en världsstat. "Kom till mig bara".
SMACK!!!
Ja, det gick ju inget vidare... Sorry folks! Det är över. Ridån har gått ner för världens bästa talare.
THE END
Lätt att säga med facit i hand.
Hur kan man inte älska historia?
För skojs skull kollade jag om Viljans Triumf var med i 1001 filmer du måste se innan du dör.
Ja, ajg är så sorglig.
Det var den iallafall.
Den var också den äldsta film jag sett.
Från 1934.
Efter det ränkade jag hur många av filmerna jag faktiskt sett.
130/1001, illa!
Slutsats: mer Kubrick, mer Hitchcock, mer Almodovar, mer Haneke, mer Fellini
Kanske skulle jag ta och se några av de filmer jag har också.
Lawrence av Arabien, Tjuren från Bronx, Rocky
Förra hösten lånade Will mig 6 filmer.
Man bites dog, Funny games, Motorsågsmassakern (original), Wickerman (original), Brazil och Video drome
Samtliga var med.
Ibland hatar jag honom.
Lustiga titelöversättningar finns det också.
A hard days nicht kan tydligen översättas med Yeah, yeah, yeah...
No matter how he tried he could not break free
- Vem är du?
- Jag är Höstförkylningen..
- Har du kommit för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida..
- Det vet jag.
Trodde jag skulle falla ihop på väg hem från stan tidigare.
Huvudet kändes som om det var påväg att explodera.
Har den senaste timmen legat på sängen med armen över ögonen för att stänga ute allt ljus.
En ibumetin och lite vila har hjälpt något, men den här förkylningsbubblan är här för att stanna ett par dagar.
Ironiskt att näsan ska täppas igen precis då man ska till tandläkaren.
Fortfarande ingen snö här uppe. Regnade lite lätt når jag var på väg hem.
Jag gillar inte november månad.
Mot min vilja har jag fattat tycke för Pink Floyd, så pojkvännen är glad.
Trots att hälsan inte är på topp känner jag mig på ganska bra humör.
De tre långtåkiga och händelselösa veckorna är över.
Nästa vecka åker jag hem.
Veckan därefter börjar nya kursen.
Om tre veckor är jag i Cambridge med unge herr William.
Familjen komme på besök över första advent.
William kommer hit den första december.
Sen börjar jullovet efter den 15de för min del.
Jul hemma med allt vad det innebär.
Nyår i London med allt vad det innebär.
Sen är det 30 hp litteraturvetenskap som gäller.
Innan man vet ordet av är det sommar och novembervädret kommer vara bortglömt för länge sedan.
Du med dina drömmar och syner!
I'm not there
Seven simple rules of going into hiding
one
never trust a cop in a raincoat.
Two
beware of enthusiasm and of love, both are temporary and quick to sway.
Three
if asked if you care about the world's problems, look deep into the eyes of he who asks, he will never ask you again.
Four
never give your real name.
Five
if ever asked to look at yourself, dont.
Six
never do anything the person standing in front of you cannot understand.
And finally seven
never create anything, it will be misinterpreted, it will chain you and follow you for the rest of your life.
Det är mycket läsning nu. Jag har läst Klassisk retorik för vår tid och highlightat så mycket att jag blev tvungen att köpa en ny överstryknings penna.
På förmiddagen sover jag.
På eftermiddagen läser jag.
På kvällarna kollar jag på film.
Och på nätterna skypar jag.
Mitt liv är en konstant nedräkning och jag fyller tiden med det som passar mig. Jag är min egen. Kan det bli bättre?
Why, damn it, why?!
Eftersom jag inte kan ha ett utbrott på facebook, då min rumskamrat finns med på vännerlistan och jag är rädd att hon skulle få för sig att översätta vad jag skriver, så får det bli här istället.
Varför måste hon alltid bjuda hit en massa människor. Hon vet att jag är tvungen att läsa ikväll, för jag förklarade det för henne när hon frågade om jag ville se en film. Sen dess har hon stått i hallen och tjatat och nu har hennes sura kompis kommit över och de grejar i köket. Om hon nu vet att jag måste koncentrera sig, kan hon inte för en gångs skull gå hem till någon annan och umgås! Varför alltid här?
Kanske man skulle gå ut och slå igen dörren till köket extra hårt, men hon skulle väl inte fatta ändå. Tröga fransyska!
När min familj kommer hit ska vi ta mig tusan sitta i köket och väsnas som bar f*n!!! Så kan hon sitta där på sitt rum och försöka plugga! argh!!
It's crazy, but it's true
I don't know what it is that makes me love you so
I only know I never want to let you go
'Cause you started something, can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
It happens to be true
I only want to be with you
It doesn't matter where you go or what you do
I wanna spend each moment of the day with you
Look what has happened with just one kiss
I never knew that I could be in love like this
It's crazy but it's true
I only want to be with you
You stopped and smiled at me, asked me if I'd care to dance
I fell into your open arms and I didn't stand a chance
Now listen honey, I just wanna be beside you everywhere
As long as we're together honey I don't care
'Cause you started something, can't you see
That ever since we've met you've had a hold on me
No matter what you do
I only want to be with you
You stopped and smiled at me, asked me if I'd care to dance
I fell into your open arms and I didn't stand a chance
Now listen honey, I just want to be beside you everywhere
As long as we're together honey I don't care
'Cause you started something can't you see
That ever since we met you've had a hold on me
No matter what you do
I only want to be with you
No matter what you do
I only want to be with you
Grab hold of her fast before her feet leave the floor
Strax innan fem imorse öppnade jag ögonen och stirrade in i Wills sovrum. Det var tomt och jag var ytterst förvirrad. Jag insåg snart att jag somnat mitt i en skype-konversation med Will. "Will?" "Yes, madam?" blev svaret. Jag hade sovit i nästan en timme, men när jag vaknade var han fortfarande kvar. Är det såhär ett förhållande år 2010 ser ut? Med laptopen på kudden brevid sig i sängen? Mitt gör det iallafall. Och ni kan inte föreställa er hur underbart det känns att kunna vakna och direkt kunna prata med den enda personen man vill ha nära trots att han bor i ett annat land. Surreal, but nice.
Nu ska jag ju inte göra det till en vana. Det är säkert inte bra att somna med datorn i sängen, och det är absolut inte normalt, men det gjorde mig glad och lycklig.
Och jag ber om ursäkt för att den här bloggen har blivit en enda lång kärleksförklaring, det börjar bli fånigt. Dessvärre händer det inte så mycket mer, för jag har fortfarande inte fått tag på boken jag måste läsa för att analysera The King of Kong. Allt pluggande står ganska stilla helt enkelt. Det blir en tidig tripp till biblioteket imorgon så jag kan lägga vantarna på "Klassisk retorik för vår tid" innan någon annan gör det.
The King of Kong är förövrigt en helt okej dokumentärfilm om ni är intresserade. Handlar om arkadspelsnördar och världsrekordet på donkey kong :)
To die by your side is such a heavenly way to die
Jag har kommit fram till att jag saknar att ha någon att prata med. I England fanns det alltid någon, men här... Nej, jag funderar på att prata med en psykolog (ja, jag är allvarlig). Bara för att få tömma skallen lite. Det är så mycket som snurrar runt där uppe och jag vill inte tråka ut någon jag känner.
Idag sken solen iallafall, vilket genast gjorde mig betydligt lyckligare. Jag tvättade och städade och sen gick ajg ut och fotade hösten. Tänkte fånga den innan den blev grå och trist.
So please, please, please, let me, let me, let me, let me get what I want this time
Jag skulle vilja ha mer än en bild på en skärm. Men, men, det är väl bara att vänja sig igen.
Ett jävla massa lidande
ethos, pathos, logos
Life in the wide world goes on much as it has these past age, full of its own comings and goings, scarcely aware of the existence of.. you get the point.
Idag var det alltså föreläsning igen. Den första sen i måndags förra veckan. Mer än en veckas uppehåll gör att det känns lite tungt att gå tillbaka och sätta sig i en lektionssal. Särskilt när man inte gjort det som tydligen förväntades av en.
När jag hittade klassen i korridoren förstod jag snart på den allmäna jargongen att minsann ingen kommit på någon fråga, vilket ju innebar att jag inte behövde skämmas. Klockan blev ett och ingen lärare dök upp så vi gick in och satte oss i salen och väntade. Några minuter senare snubblar en tjej med lila hår in i föreläsningssalen. Hon ser inte ut att vara mycket mer än 25 och har svart halvtutu, röda accesoarer, ansiktspiercingar, vita tights med svarta prickar på och lilafärgat hår, sprayat åt ena sidan. Yes! Äntligen har vi fått en sån där intressant "arty" lärare. Man blev glad, och föreläsningen var intressant även om det mest var terminologi vi gick igenom.
Eftersom det var ny lärare blev det ett sånt där härligt litet upprop där alla berättar lite om sig själva. Fick hela klassen att skratta när jag berättade att jag kom från en liten by utanför Sveriges sorgligaste stad Falköping. Lärarns kommentar var; ja, jag har hört något om det...
Men killen som kom från Byn i Härjedalen fick nog flest kommentarer. "Byn"...
Efter lektionen tog fick jag ihop en hel del på en fika. Trevligt att lära sig lite om dem man inte pratat med. Illa egentligen att man inte pratat med alla när det bara är 18 pers i klassen. Byggde t.o.m. upp tillräckligt med mod för att fråga otäcka Kubrick-killen, men han skulle hem och rasta hunden...
Sen jag kom hem har jag kollat på en film om dataspelsnördar, veckans läxa... Yes, livet är som det ska vara :) och nu är det Will-time på skype :D
I believe in yesterday
Idag vaknade jag i en tom säng utan kramar. Ute är solen väl dold bakom en tjock massa av deprimerande moln som skvallrar om att hösten antagligen är här för att stanna. "Aint no sunshine when (he's) gone" har fått en lite väl litterär innebörd.
Det är så fruktansvärt deprimerande att sitta här, än en gång med en massa läsning att ta igen, och veta att det kommer dröja ytterligare 6 veckor innan man får känna sig så lycklig igen.
Igår var förövrigt en bergochdalbana. Jag åkte med Will till Stockholm, för han bad så snällt och såg genuint rädd ut, och för att jag älskar honom. Han förklarade på tåget att han inte ville att jag skulle stanna tills bussen åkt iväg. Ett bra beslut av världens bästa man. När bussen kom sa vi hej då, sen vände jag på klacken och lämnade terminalen med tårar i ögonen, hade jag stannat hade tårarna runnit längs kinderna istället, det var mer kontrollerat såhär.
Efter det pottrade jag runt i stockholm i väntan på Emeli, som helt klart var solen på gårdagens himmel. Jag har inte träffat någon från Falköping sen i mitten av augusti, och det var trevligt att kunna krama om någon så snart efter man förlorat det man verkligen vill krama. Dock var det flera timmar av ensamhet som ju blir mer påtagligt när man varit med någon så gott som varje minut av varje timma av varje dygn i en hel vecka. En trevlig fika blev det iallafall, med ytterst trevliga nyheter från Emelis sida. Gjorde mig verkligt glad igen.
Tåget skulle lämnat perongen klockan 20.00 men gjorde det inte förrän 21.25. Man måste älska SJ. Bristen på ordentlig mat kombinerat med läsning och att åka baklänges gjorde mig snart åksjuk så jag spenderade en timma åt att inte kasta upp över killen mitt emot. Så kommer man hem, trött, illamående och med huvudvärk. Slår på datorn för att se vad som hänt på Fb och så är han där. Precis lika restrött som jag men ändå helt inställd på att prata lite. Vi har haft en 11 timmar lång paus från varandra efter att ha spenderat en hel vecka tillsammans, och ändå sitter vi där, ledsna för att vi än en gång har en skärm mellan oss.
Jag är iallafall övertygad om att det inte finns något annat. Det är vi "för evigt". Jag är också fullt medveten om att det inte låter som något som jag, med min cyniska syn på livet, skulle säga, men det faktum att jag gör det, borde tjäna som bevis för alla andra. Fast jag bryr mig inte om vad alla andra tycker och tänker, jag vet redan vad jag behöver veta.
OCH jag fyndade på rean :)
åååhåhå, vilken härlig dag! lalalalalalala
Sen väcktes jag tjugo över sju för att någon busringde på dörren, efter det kunde jag inte somna om, så jag tog mig ur sängen vid åtta och gjorde mig iordning för att ta mig till föreläsningen. En otroligt seg föreläsning. Tror alla satt och stirrade ut genom fönstret, då är det givande.
Efteråt tog vi oss ner till nian för att än en gång bolla idéer för uppgiften. Precis som förra gången var det jag som var mest förberedd i.e. ens hade gjort något. Så jag satt och gav alla andra tips om hur man ska lösa uppgifterna. Braaa där! Jag har fövärvat ett nytt smeknamn, chefen, för jag vet bäst.
Nu är jag iallafall 99% klar och kan njuta av en vecka med min pojkvän, starting TOMORROW! Typ 13 timmar tills jag får en efterlängtad will-squeez. Dessutom verkar det som om min nya kurs inte kommer börja på ett tag, så jag behöver inte oroa mig för oförutsedda föreläsningar. yey!
Så idag har jag unnat mig en helmysig promenad i den kalla vinden och sen ett bad! Jag kommer inte ihåg när jag sist tog ett bad (alltså, jag duschar ju dagligen). Så nu är jag uppvärmd, ren och har nyrakade ben. Nyrakade ben är hur underbart som helst!
He awoke one morning from uneasy dreams and found himself transformed in his bed into a gigantic insect
Det går långsamt nu. Eller fort.. beror ju lite på hur man ser det. Vi har precis fått våra tentafrågot för den här kursen och det är mycket som ska göras på kort tid. Inget blir ju bättre av att på föreläsarna är lite flummiga. De är intressanta att lyssna på, men man undrar ju om de verkligen har hållt sig till ämnet nu när man ser vad det är för frågor man ska svara på.
Idag har jag läst, för omväxlings skull. Fyra texter somegentligen skulle lästs tills dagens föreläsning, men eftersom vi inte fått dem var ju det en omöjlighet. Texterna är tråkiga och komplicerade och har absolut ingneting med tenta frågorna att göra. Så det känns ju bra! Bara en hel eftermiddags och kvälls läsning utan något direkt resultat. Eller ja, liiiite upplyst kanske jag är.
Morgondagen ska spenderas på biblioteket. Jag ska göra något så spännande som att ta med mig datorn dit och sitta där och försöka svara på Gabors andra fråga. Hur det ska gå till vet jag inte, men jag vill iallafall ha hunnit halvägs, helst klart innan jag går därifrån.
Några i klassen ska träffas på fredag för att bolla ämnet mellan oss lite. Jag vill ju helst vara färdig med Gabors del vid det laget, men ska ändå ta mig dit för att höra lite hur de andra tänker. Det bästa vore ju om jag har allt klart på tisdag, för sen kommer Will och då kommer jag ju inte kunna koncentrara mig på narrativa analyser. Planen är väl att ha så mycket som möjligt klart så jag bara behöver korrekturläsa ochfinslipa när han är här. Det kräver dock självdisciplin... Hmmm.. Inte min starkaste sida direkt.
På onsdag kommer han iallafall och som jag längtar! Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.
Jag är hellre en svensk tiger än en svensk som tiger
Hur är det möjligt att ett parti som SD kan ta 20 stolar i den svenska regeringen? Sverige som genom alla tider varit ett liberalt, välkomnande land. Vi har hjälpt och stjälpt allt och alla.
Jo, anledningen att SD nu är i regeringen och, ännu värre, i en vågmästarroll, är helt enkelt för att vi svenskar är fega. Vi är fega och vi faller för grupptryck. Förut var det "Invandrarna kommer och tar våra jobb". Nu är det "De sitter på sina arslen och lever på VÅRA skattepengar", "De försöker inte ens lära sig svenska". Klart som tusan att SD har kunnat värva medlemmar, det är ju så fruktansvärt många som tänker så! Jag har hört dessa åsikter uttryckas genom hela min uppväxt. Svenssonsvensson sitter hemma i soffan och kollar på nyheterna på lördag eftermiddag. Nyheterna har inslag om gängbråk och Svenssonsvensson muttrar "tro fasen det, så som de där får hålla på" samtidigt sitter unge herr Svenssonsvensson på golvet och leker med sin nya minatyrvolvo, hör pappas åsikter och tar till sig dem.
Det är så enkelt! Tankar och idéer som funnits där i generationer har nu funnit en gemensam nämnare i ett litet parti med farliga åsikter.
Det sorgliga är att det är just invandrarna som tagit oss till den status Sverige som land ändå har. Ett blomstrande liberalt land i norr. Efter andra världskriget var Sverige i desperat behov av arbetskraft. Vi välkomnade alla. Vi tog oss till toppen medan resten av Europa låg i spillror. Det här vet varenda svensk som slutat nian de senaste 50 åren. Å andra sidan har jag läst inlägg från och sett klipp med sverigedemokrater, och det verkar inte som om de var särskilt uppmärksamma under skolåren.
Visst är det kul att läsa folks kommentarer där de klagar på att invandrare inte lär sig svenska samtidigt som man i dessa inlägg kan hitta ett x antal felstavningar och grammatiken ska vi helst inte prata om. Haha! Vi svenskar är bra dumma! Det får mig att le, även om jag inte borde. Fast det klart, man måste väl försöka hitta det som går att le åt nu när ens eget fosterland helt tappat ansiktet inför resten av världen. Bra jobbat svenska folket. "Jimmie Åkesson, talalalala" klingar i öronen. Men en svensk tiger, låt det hända, allt annat är fel ur en demokratisk synpunkt. Jaja, det är vi som ska stå till svars inför våra barn sen. "Nä, vi reagerade inte..." Svenssonsvensson reser sig inte ur soffan för lite främlingsfientlighet.
Men hur kommer det att se ut om fyra år? Förhoppningsvis kan jag beskåda det eländet från en ö i atlanten, för här tänker jag ju inte stanna längre än nödvändigt. Ska nog börja plugga inför det där brittiska medborgarskapstestet redan nu...
Ingenting positivt kan komma utav att ha SD i regeringen. Men det är vi som har satt dem där och det är BARA vi som kan knuffa dem ur sina stolar om fyra år. Tills dess kan man ju bara hoppas att alla andra partier spelar sina kort rätt och slutar göra ett mobboffer av SD. Mobbing skapar sympatiröster, och det räcker väl med att Sveriges mest korkade människor röstar fel, inte ska de snälla också dras ner i SD-träsket. SD må vara dumma, men inser nog att man kan använda skolgårdsmobbningen till sin fördel.
Som avslutning på detta inlägg tänkte jag bara påpeka att Hitler och hans anhängare inte tog sig till makten med "Vi ska gasa ihjäl 6 miljoner judar" som valslogan. och neeeeej, jag jämför inte SD med nazister, inte alls!
Därmed är min korta karriär som politisk skribent helt över, jag lovar.
