oh captain, my captain

Stod i rulltrappan på väg ner till Nians bottenvåning idag och fick ögonkontakt med en kille som var på väg upp. Han var så otäckt lik killen som spelar Adam i eva och adam. Hade det inte varit för att den här killen definitivt var i övre tonåren och Carl Robert Holmer Kårell (jag googlade precis) måste vara åtminstone ett par år äldre än jag själv hade jag varit helt övertygad om att det faktiskt varit han. Så lika var de. Kopior! Det kändes verkligen som om jag stirrade på en tv-ruta. Att vi stod på var sin rulltrappa som gick åt olika håll gav dessutom en inzoomande effekt. Sen kom jag på mig själv med att stirra och vände hastigt bort blicken, men det var nästan som att öppna en låda med gamla leksaker. Jag tyckte jättemycket om eva och adam när jag var liten och det var jättekul att spräcka den minnesbubblan så allt bara flödade ut. Tidiga lördagskvällar med godispåse... Ibland vore det kul att vara liten igen.