I´m on the move
det kan också vara gårdagens fylla som tar ut sin rätt.. herregud! men ja, nu har jag ju testat något nytt iallafall.. jösses! det var allmän dagenefterfesttrötthet som blandades med dans, glädje och tårar..
och så har jag varit på mitt livs fösta riktiga efterfest, men jag var alldeles för trött för att orka stanna länge.. även om kaffet piggade upp, gott var det, synd att jag inte fick dricka upp hela koppen. det kan ju också ha varit chocken av rykande hett kaffe över hela magen magen som fick mig att vakna.. hoppas sebans soffa inte blev förstörd, å andra sidan var det ju mest hans fel så.. ja.
jag hade kul igår även om det var en väldigt konstig kväll.. haha my God!
nu ska jag faktiskt börja packa lite smått, samtidigt som jag kollar på harry potter och fenixorden.. kommer itne ihåg så mycket av den.
bye for now
good morning, everyone!
jag är så glad att så många kom och jag hoppas alla hade jättetrevligt. tack frank för kortet och paraplyet, tack åsa för lotterna (har inte skrapat än), men framför allt för brevet som fick mina ögon att fyllas av tårar! det var nog tur att jag väntade med att öppna det. tack joel och kj för chokladbollarna, ska strax provsmaka. tack frida för att jag fick se dig igen, och tack erika för så otroligt fina ord (tårarna var inte långt borta då heller) tack hampus, för att du nästan kramade ihjäl mig vid ett flertal tillfällen, och tack alla andra för underbara kramar, fina ord och lyckönskningar samt fär att ni är dem ni är och för att jag får kalla er mina vänner!
min kamare var ju såklart helt cp.. så jag fick inte så många bilder från kvällen, förlitar mig på era bilddagböcker nu tjejer : )
ja, det var en del bilder på mig.. men det bjuder jag på :)
idag fyller mel brooks 82 år, john cusak 42 och pat morita hade också fyllt år om han inte hade dött 2005.
so that´s it :)
and in case don´t see you; good after noon good evening and goodbye!
back on track :)
och det är sant frank, jag är inte den enda som åker, och ja emeli, det kommer bli ett underbart äventyr och nej gelan, jag kommer inte stanna hemma :)
så ja, jag är betydligt mer laddad nu.. har kommit igång med fixandet inför resan och ska även försöka göra klart allt som jag egentligen inte kan skjuta upp ett år. den där översättningen hänger som ett tungt regnmoln ovanför mitt huvud :(
så jag har mest hållt på med lite småplock de senaste dagarna, och spelat en match (eller ja, spelat och spelat, kände migillamående ca 70 minuter av den och satt på bänken med huvudet lutat mot händerna in order to keep the world from spinning) men vi vann! det var kul, haft lite mycket motgångar det senaste, så den här vinsten behövdes. nu är jag faktiskt ganska taggad inför min sista hemmamatch på söndag, ska bli kul.
kul grej no 2: jag har tydligen vunnit ett 500krs presentkort på ikea. från karlstads universitet. fråga mig inte hur eller varför, för jag har inte en aning. det kom som ett brev på posten, bokstavligt talat.
nej, nu ska jag fortsätta med studentalbumet, så det är klart att bläddras igenom på fredag och sen är det först stan för lite nödvändighetsinhandling med sandra och sen bär det av till sofie och casablanca :)
jag såg en dansk film igår, den var bra. nattvagten hette den.. helbra thriller, skulle inte förvåna mig om det görs en amerikansk version av den (om det inte redan finns en). satt iallafall och funderade över var jag sett huvudrollsinnehavaren förut. tacka gudarna för imdb, som alltid hjälper mig fylla igen vissa minnesluckor. han heter nicolaj coster waldau och är med i wimbledon, bettanys träningskompis. puh!
det slog mig precis...
emeli beskrev känslan av att lämna allt och alla, och ja, nu mår jag inget vidare.
jag är helt enkelt livrädd.
det går rysningar genom kroppen och jag har en klump i halsen och en ännu större klump i magen. jag vill inte! ska jag lämna det här? ett helt år utan alla vänner och allt som jag bryr mig om? jag vill gråta. det är bara två veckor kvar nu. två veckor!! sen ska jag hopa på ett flyg som tar mig till ett främmande land, en främmande stad, ett främmande hus, ett främmande rum, en främmande säng, en främmande kudde. till en familj som jag aldrig träffat, ett språk som jag visserligen pratar och förstår, men det är inte mitt språk. ingen att prata svenska med, ingen att umgås med. ingen att se på film, ta en fika, festa, åka på utflykter med. jag kommer uppleva ett helt annat land,men jag har ingen att dela upplevelsen med.
det är bara jag, ensam
alla mina vänner, familjen.. herregud! jag kommer inte ens ha en hund att gå ut med, ingen katt att sparka ur sängen, ingenting kommer vara som det är nu. och jag som varit så nöjd med tillvaron :)
kommer jag verkligen klara det här?
och hur kommer det bli när jag kommer tillbaka? jag kommer ju ha missat ett helt år. allt kan hända under ett år. alla fester och myskvällar som antagligen kommer hållas, jag kommer inte vara där och se det hända.. kommer bara kunna läsa om det på bloggar och bilddagboken. jag och ellen hade ju kunnat ha världens 20-årsfest. jag kommer inte en vara hemma...
det funkade än en gång.. att skriva av sig.. klumpen i halsen är så gott som borta och jag känner mig lugn igen. men om min tårar inte kommer på fredag, vet jag inte vad det är för fel på mig. än har jag inte gråtit av separationsångest, men jag är fullt medveten om att jag verkligen behöver det.
käraste och underbaraste vänner, snälla kom på fredag, jag behöver träffa er alla innan jag åker. jag behöver känna tårar av glädje och rädsla rinna nerför mina kinder. jag behöver er.
jättepuss på er allihop!
a midsummernights dream
jaha, då sitter man här igen. jag vet inte varför jag bloggar, men jag måste komma igång för jag antar att bloggandet kommer bli min enda länk till falköping (och allt vad det innebär och innehåller) snart..
midsommar var faktiskt ganska mysigt. istället för lysekil, blev det midsommarmiddag och mys på min altan. jag, filip, herman, veronica, maja, räcer och olivia underhöll varandra ochjag hade iallafall allmänt trevligt. jag ångrar att jag inte tog några kort, men det blev helt enkelt inte så..
alla (utom olivia) sov över. surreal but nice. räcer fick veras Pirates-of-the-caribbean-rum, och jag hittade ett tjusigt täcke med hjärtan på åt honom, lite kul sådär. när vera hörde detta tvättade hon genast sitt lakan.
följande förmiddag satt samtliga, med ett uttryck av road förtvivlan i ansiket, och kollade på jerryspringer, speciellt program...
sandra hämtade mig på kvällen för lite mysförfest hos tora. fritzen, tora, tinnert och jag, superkul! tora har världens skönaste sängoch fritzen har börjat läsa bloggar så nu kan jag inte skriva att hon inte är någon vidare dj. sen intog vi frittinräde-plantis med ambitionen shake til you drop.
den här utekvällen fick ett annorlunda slut och filip fick agera kvällens hjälte och räddade mig från jobbig kille som ville att jag skulle följa med mig bakom plantis.kiosken i fem minuter.. rädd var jag och jag mistänker starkt att han hade något mer i ölen som han bjöd mig på.
vaknade iallafall i filips säng ovanpå täcket och hade ingen aning om var jag var.. intressant, men det är väl sånt som händer alla. minnet från kvällen återvände dock snart och jag behövde vatten.. massa vatten.
har precis kollat på bilder och kan inte påminna mig om när en del bilder togs, men ja.. bakis? en smula..
merul streep och donald faison fyller år idag.
hejdå? :(
för ovrigt så är jag sorgligt nog fast i en bok, och jag har stora problem att slita mig.. jag mste även börja fixa med tack-korten från studenten och översättningen till elisabeth.. sen skulle jag ju väldigt gärna göra klart mitt student album innan jag åker om två veckor. nu vet frank och alla andra vad jag iallfall bör göra istället för att blogga (även om jag faktiskt vill komma igång, det händer bara ytterst lite att skriva om)
angående att jag ska åka.. har jag nämnt det här? jag vet inte.. jag åker iallfall till england den 7 juli och om allt går väl ar jag kvar där i ett år. nu till det som jag faktiskt tänkte komma till med det här inlägget; min avskedsfest. fredagen den 27 juni får alla som vill komma hit och festa och säga hejdå till mig och grattis till maja, som äntligen have reached the wonderful age of 18.
snälla kom!!!
jag vill även att någon kontaktar viktor lund.. för jag vill att han ska känna sig välkommen den här gången.. hälsa från mig, jag vill att han kommer om han kan :)
men nu väntar midsommarfirandet och lunch med familjen..
nöjd frank?
It wasn´t over.. it still isn´t over!
jisses! inte trodde jag att föregående inlägg skulle röra folk till tårar.. (största meriten är nog hampus mamma : )) men det är ju på sätt och vis trevligt. själv har jag inte gråtit än, antar att jag förde över min tårar på ett par vänner istället : )
183 bilder har skickats till framkallning, jag har ju lite fritid numera och ska göra ett tjusigt album tänkte jag.
jag är fortfarande i förnekelsens stadie.. jag kommer inte att förlora en massa vänner! jag kommer träffa alla igen! jag kommerINTE, jag kommer INTE, jag kommer INTE! men ja, någon gång snart så kommer tårarna, antagligen när jag säger hejdå till alla. cause I´m leaving on a jet plane.. don´t know when I´ll be back again..
just det ja, england.. cambridge i ett år om allt går väl, och det ska det för hoppningsvis.. även om jag kommer sakna alla fruktansvärt mycket. jag åker ju lagom till allting börjar! sommaren och alla sommarfester..
på tal om fester så har olivia lite fest på lördag och sen drar vi till plantis och skakar rumpa (eller hur är det frank och åsa brukar säga) hoppas de som inte är på hultsfred eller i bulgarien pallrar sig till floby nu, för det går lämpligt tåg och allt : D PAAAARTY!
ja, mindre trevligt är ju att farfars begravning är idag.. tårarna kommer antagligen då.
nog om det..
balen
lite överkattat va? kändes ju lite halvdant.. maten nådde inte upp till förväntningarna och musiken.. bugg? puh! nåja, det var ju trevligt att alla var så otroligt snygga iaf.. poäng till mig och malin som lyckades ha samma färg på klänningen, och satt i samma bil.. eller ja, limosin : )
min frisyr tog närmare fyra timmar.. jag och becca inkräktade på varandras tider lite och så blev man sittande extra länge bara fär det... MEN det var mitt eget hår alltihop : )
ja, just det! shia lebeouf fyller år idag och det gör även joshua jackson
student 2008
för vi har tagit studenten
för vi har tagit studeenten
fy fan vad vi är bra
för två dagar sedan hände det som, för mig, antagligen är det bästa och värsta som kan hända en person som gått tolv år i skolan. glädjen över att aldrig mer behöva traggla med tyskaglosor, grammatik, inlämningar, projektrapporter, prov eller varför inte nämna förberedelserna inför en uppsatsskrivning blandas med känslan av kollektivt självmord. för det är nog lite det jag tycker att det här med studenten är.
visst är jag glad, otroligt glad, jag klarade det ju (!) men ändå har har jag en känsla av att någon har svept undan benen på mig och jag faller. all den säkerhet som skolan innebär har varit som en ensam ö i havet. min ö. det är det som har hållit mig flytande, och nu är den borta.
min sociala fömåga är starkt kopplad till skolan. klassen och biblioteket är mina främsta trygghetsfaktorer på det sociala planet.
och all den tid som skolan tar upp.. vad ska jag nu med 24 timmar om dygnet till? för det första har jag ingen skola att gå till, och jag har ingen skola att komma hem ifrån, jag har inget skolarbete att göra. inget skolarbete att fundera över hur jag ska kunna pressa in det i min lite kaotiska vardag med skola, vänner och fotboll.
så fur känns det idag?
:( för tillfället känner jag mig ensam och sentimental.. jag har lärt känna så otroligt många, som jag kommer sakna så otroligt mycket.
några exempel:
klassen!!
fredriksbergarna - utan dem hade jag inte vetat vad fest är! och naturarna hade antagligen aldrig fått reda på vad förfest var.. jag vet att de är olika personer och jag tycker om dem av olika anledningar, men jag kan inte sluta se dem som en grupp, och det är heller inget negativt.
oliviaochelina - de får stå ihop för att de är inprincip en. två töser som kan vara frustrerande tillsammans, men det är mina två töser och jag tycker verkligen om dem.
fritzen/psycho/tjoffe - vad jag än väljer att kalla henne så vet jag att jag alltid kommer ha henne som vän.. vi har dessutom en massa klassiker att kolla på tillsammans.
hampus - alla älskar hampus så är det bara.. och jag är långt ifrån ett undantag. denna snälla, ärliga och uppriktiga människa utgör en mall för hur alla andra borde vara, och han bara är det.
viktor - att få lära känna viktor det senaste året har varit... intressant.. han är en av få som verkligen lyckats krossa alla fördomar jag någon gång haft emot honom.. dessutom har han kass humor
jakobost - vad ska man säga.. vi förstår inte varandra, men han var antagligen den som absolut ville sitta i biblioteket en sista gång, där har vi det.. speciell är han iaf.
tinnert - tinnert är som jag, ast på ett annat sätt.. jag kan omöjligt beskriva vad jag känner för henne.
yoda - klassens sunshine! finns ingen som är härligare är evelina lionel athley!
herregud! jag kan inte skriva om alla! marko och macen är underbara och annorlunda! jen, hulda och karina kan mna inte annat än att beundra. sofie, sångfågeln från gudhem som gör sin röst hörd på såväl scenen som i diskussioner. sist men inte minst piff och puff, som kröp ut ur skalet när det gällde och var abslout vildast när vi spexade.
sen finns det ju några utanför klassen som också är värda att nämnas
hela nv3e - de tror att de är bättre än oss, och på många punkter är de antagligen det också. personer som herman, käll, emeli och maja ligger mig särskilt varmt om hjärtat. och så filip, men det vet ju alla om så..
adam - även jag kan gilla adam.. och hade jag fått bestämma hade han blivit året ållebergs student.. inget mot simon men så är det bara. han är bra och snäll mot alla, hade jag inte tyckt det hade jag aldrig gjort hans tyskainlämning.
filip och david - killarna bakom ens rygg på tyskan.. kan man annat än att gilla dem? inte jag iaf.
malinsolstrålenlundin - har iofs känt henne länge men och är underbar
bulan - min bästa vän, behöver inte skriva vad jag känner för henne..
nej det här börjar bli fånigt.. jag tycker om jättemånga på ålleberg, helt klart. det finns alltid någon att prata med, och jag är så glad att jag inte gått ett c-hus program! jag kommer sakna ålleberg iaf dess innehåll.. lärare, elever och stämningen de senaste veckorna har inte varit att leka med. gudars!
ja, jag behövde nog sriva av mig och iom det här inlägget har jag nog lyckats hålla tillbaka de sentimentala tårarna lite till.. för än har jag inte lipat!
ps. idag fyller liam neeson, michael cera, dean martin (om han fortfarande hade levat) , karl urban och prinze år.
