No matter how he tried he could not break free

- Vem är du?
- Jag är Höstförkylningen..
- Har du kommit för att hämta mig?
- Jag har redan länge gått vid din sida..
- Det vet jag.


Trodde jag skulle falla ihop på väg hem från stan tidigare.
Huvudet kändes som om det var påväg att explodera.
Har den senaste timmen legat på sängen med armen över ögonen för att stänga ute allt ljus.
En ibumetin och lite vila har hjälpt något, men den här förkylningsbubblan är här för att stanna ett par dagar.
Ironiskt att näsan ska täppas igen precis då man ska till tandläkaren.
Fortfarande ingen snö här uppe. Regnade lite lätt når jag var på väg hem.
Jag gillar inte november månad.
Mot min vilja har jag fattat tycke för Pink Floyd, så pojkvännen är glad.


Trots att hälsan inte är på topp känner jag mig på ganska bra humör.
De tre långtåkiga och händelselösa veckorna är över.

Nästa vecka åker jag hem.
Veckan därefter börjar nya kursen.
Om tre veckor är jag i Cambridge med unge herr William.
Familjen komme på besök över första advent.
William kommer hit den första december.
Sen börjar jullovet efter den 15de för min del.
Jul hemma med allt vad det innebär.
Nyår i London med allt vad det innebär.
Sen är det 30 hp litteraturvetenskap som gäller.
Innan man vet ordet av är det sommar och novembervädret kommer vara bortglömt för länge sedan.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0